Engelsk Bulldogg
Citizens Berta

SKKs STANDARDKOMMITTÉ
1991-10-17 e.ä.

HEMLAND:
England

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Sällskapshund

NKU-KLASSIFIKATION:
Grupp G

FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 2. Sällskapshund

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Engelsk bulldogg är Englands nationalras. Som framgår av namnet har rasen en gång använts till tjurhetsningar (strider mellan hund och tjur). Detta var på sin tid Englands nationalsport och det påstås att det hela började redan på 1200-talet.
Rasnamnet bulldogg kom dock att användas så sent som omkring 1630-talet. Strid mellan hund och tjur gick ut på att hunden skulle bita sig fast i tjurens mule samt hänga kvar där och på så sätt trötta ut tjuren. Alldeles speciella krav ställdes på hundens utseende, för att denna verksamhet skulle kunna genomföras.
År 1835 förbjöds tjurhetsningarna och rasen kom i samband därmed att i det närmaste försvinna. Som med så många raser fanns det emellertid entusiaster, som ville behålla rasen och göra om den till en fredlig sällskapshund. Detta lyckades och den moderna bulldoggen tog form. Dess nuvarande unika utseende har relativt litet gemensamt med forna tiders stridshundars.

HELHETSINTRYCK:
Engelsk bulldogg är en släthårig, kraftigt byggd hund, ganska lågställd men bred, stark och kompakt. Huvudet är massivt och tämligen stort i förhållande till hundens storlek, men aldrig till sådan ytterlighet att det förstör den allmänna symmetrin (helhetsintrycket) eller får hunden att verka deformerad eller påverkar dess rörelseförmåga. Ansiktet skall vara kort, nosen bred trubbig och uppåtsvängd. Kroppen är kort och väl samlad, benen kraftiga, muskulösa och i god kondition. Bakpartiet är högt och starkt men något lättare i jämförelse med det tungt byggda frampartiet. Tiken är inte så stor och välutvecklad som hanhunden.

UPPFORANDE OCH KARAKTÄR:
Den engelska bulldoggens uppträdande visar beslutsamhet, styrka och aktivitet. Temperamentet skall vara vaket, djärvt, lojalt, pålitligt och modigt. Dess uppträdande skall vara både intensivt (våldsamt) och tillgivet.

HUVUD:

HUVUDFORM:
Skallens omkrets är stor. Dess omkrets skall ha ett mått (mätt runt om, framför öronen), som ungefär motsvarar mankhöjden. Sedd framifrån skall skallen verka mycket hög (djup) från underkäkens mungipa till toppen av skallen. Den skall också vara mycket bred och fyrkantig. Kinderna skall vara väl rundade och sträcka sig ut i sidled bakom ögonen. Sett från sidan skall huvudet verka mycket högt (djupt) och mycket kort från bakhuvudet till nosspetsen. Pannan skall vara flat, varken framskjuten eller överhängande. Huden på huvud och ansikte skall vara lös och bilda rikligt med rynkor. De utskjutande pannbenen skall vara mycket framträdande, breda, kantiga och höga med bred fördjupning mellan ögonen. En djup och bred pannfåra skall löpa från stopet till mitt på huvudet och den skall kunna spåras ända till nackknölen.
Från främre kindbenet till nospartiet skall ansiktet vara så kort som möjligt och huden skall bilda djupa och täta veck.

NOSPARTI:
Nospartiet skall vara kort, brett och uppåtsvängt och mycket djupt från ögonvrån till mungipan.

NOSSPEGEL:
Nosspegeln skall vara stor, bred och svart. Den får under inga omständigheter vara leverfärgad, röd eller brun.
Nosspegeln skall ligga djupt bakåt, nästan mellan ögonen. Avståndet från inre ögonvrån (eller från mitten av stopet mellan ögonen) till yttersta nosspetsen skall överstiga längden från nosspetsen till underläppens kant. Näsborrarna skall vara stora, vida, väl skiljda åt av en markerad, lodrät fåra.

LÄPPAR:
Läpparna skall vara tjocka, breda, hängande och mycket djupa och hänga helt över underkäken på sidorna, men ej framtill. Framtill skall läpparna mötas och helt täcka tänderna.

ÖGON:
Ögonen skall, framifrån sett, vara lågt placerade och så långt från öronen som möjligt. Ögonen och stopet skall ligga på samma linje och i rät vinkel mot pannfåran. De skall sitta så brett isär som möjligt, förutsatt att yttre ögonvrån är i linje med kinden. De skall vara helt runda, medelstora, varken insjunkna eller utstående.
Färgen skall vara mycket mörk, nästan svart. När blicken riktas rakt framåt får inget vitt synas.

ÖRON:
Öronen skall vara högt ansatta. Örats framkant skall, sett framifrån, förenas med skallens övre ytterkant. De skall sitta så brett isär och så långt från ögonen som möjligt. De skall vara små och tunna. Den bakre delen av örat viks inåt, örats framkant böjer sig utåt och bakåt så att inre delen av örat syns (s k rosenöron).

BETT:
Käkarna skall vara breda, massiva och kantiga. Underkäken skall skjuta ut betydligt framför överkäken och vara uppåtsvängd. Om man tänker sig en lodrät linje dragen mitt i ansiktet, skall de båda ansiktshalvorna vara liksidiga, när man ser ansiktet framifrån.
Käkarna skall vara breda och kantiga och ha sex små framtänder i en jämn rad mellan hörntänderna, som skall sitta brett isär. De stora och starka tänderna får inte synas då munnen är sluten. Underkäken skall framifrån sett sitta mitt under överkäken och vara parallell med denna.

HALS:
Halsen skall vara lagom lång (hellre kort än lång) mycket tjock djup och stark. Nacken skall vara väl välvd. Den skall ha mycket löst, tjockt och veckat strupskinn, som formar en hakpåse på varje sida från underkäken till bröstet.

KROPP:
Bringan skall vara rymlig, rund och mycket djup från skuldrans högsta punkt till den lägsta, där den förenar sig med bröstkorgen. Bröstkorgen skall vara bred och väl nedsänkt mellan frambenen.
Den skall ha stort omfång samt vara rund bakom frambenen.(Inga flata sidor utan väl rundade revben).

BRÖST:
Bröstkorgen skall vara bred, på sidan rundad, framträdande och djup.

RYGG:
Ryggen skall vara kort och stark, bred vid skuldrorna med förhållandevis smalt ländparti. Ryggen skall vara lätt sänkt bakom skuldrorna och därefter höja sig mot ländpartiet, vars högsta punkt skall vara högre än skulderpartiet och sedan övergå i en kurva till svansen, formande en båge (karprygg), karakteristisk för rasen. Även de bakre revbenen skall vara väl utvecklade. Buklinjen väl uppdragen.

SVANS:
Svansen skall vara lågt ansatt, bäras ganska rakt ut och därefter krökt nedåt. Den skall vara rund och slät utan frans eller grovt hår. Den skall vara medellång, hellre kort än lång, vara tjock vid roten och avsmalna snabbt mot spetsen. Den skall bäras nedåtriktad. Spetsen får inte böjas uppåt och svansen får inte resas över rygglinjen.

EXTREMITETER:

FRAMBEN:
Skuldrorna skall vara breda, sluttande, djupa, mycket kraftiga och muskulösa. De skall ge ett intryck av att vara "spikade" på kroppen. Frambenen skall vara mycket bastanta och starka, sitta brett isär, vara tjocka, muskulösa och raka välutvecklade. ge uppvisar en ganska böjd ytterlinje, men benstommen skall vara kraftig och rak, inte böjd och krokig.
Frambenen skall vara ganska korta i förhållande till bakbenen, men inte så korta att ryggen förefaller lång eller förhindrar hundens rörelser så att den blir ofärdig. Armbågarna skall sitta lågt och stå väl ut från kroppen. Mellanhanden skall vara kort, rak och stark.

TASSAR:
Framtassarna skall vara runda, kompakta med väl åtskilda tår och framträdande knogar. Framtassarna skall vara riktade framåt och endast lätt utåtriktade, medelstora och lagom rundade. Tårna kompakta och tjocka, väl åtskilda, knogarna framträdande och höga.

BAKBEN:
Bakbenen skall vara kraftiga och muskulösa, längre än frambenen, så att ländpartiet höjs. Hasen skall vara lågt ansatt och lätt böjd, så att benet blir långt och muskulöst från låret till hasen. Underbenet skall vara kort rakt och starkt. Knäet skall vara rundat och en aning utåtriktat från kroppen. Därigenom kommer hasorna närmare varandra och baktassarna vänds utåt.

TASSAR:
Baktassarna skall liksom framtassarna vara rundade kompakta med väl åtskilda tår och framträdande knogar.

RÖRELSER:
På grund av sin kroppsbyggnad har engelsk bulldogg karakteristiskt tunga och bundna rörelser. Den verkar att röra sig på tåspetsarna med korta, snabba steg.
Bakbenen lyfts inte högt utan verkar att glida över marken. Den springer med endera skuldran ganska framskjuten.

PÄLS:
Pälsen skall vara fin, kort, tät och slät,(hård endast genom sin korthet och täthet, inte sträv).

FÄRG:
Enfärgad eller enfärgad med svart mask eller svart nosparti (tigrerad) brindle röd i olika nyanser (gulbrunt) fawn, blekgult (fallows) vit och vit med någon av tidigare nämnda färger. Färgerna skall vara lysande och rena.
Leverfärg, svart och svart med tan är absolut inte önskvärda färger.

VIKT:
För hanhund 25 kg och för tik 22,7 kg.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

FCI 149 b 1987-06-24


| Tillbaka till länkar |