Grand Danois

ORIGINALSTANDARD
1994-07-27

FCI-STANDARD
1994-09-14; tyska

Citizens Chess

SKKs STANDARDKOMMITTÉ
1995- 09-12

URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
Tyskland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Sällskaps-, vakt- och skyddshund

FCI-KLASSIFIKATION
Grupp 2
Sektion 2.1

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Som föregångare till dagens grand danois betraktas både de gamla "Bullenbeisser", "Hatzrüde" och "Saurüde", vilka var ett mellanting mellan den tunga mastiffen av engelskt ursprung och en snabb och smidig vinthund. Benämningen doggar hänsyftade i Tyskland närmast till stora, kraftiga hundar, som egentligen inte behövde tillhöra någon bestämd ras. Namn som ulmerdoggar, engelska doggar, danska doggar, hatzrüde, saupacker och stora doggar betecknade senare skilda typer av dessa hundar, åtskilda genom färg och storlek.
År 1878 bildades en kommitté bestående av sju personer med bakgrund som uppfödare och domare under ledning av dr Bodinus i Berlin. Man förband sig att kalla alla varianter av doggar för det gemensamma samlingsnamnet tyska doggar. Därmed lades grunden för en utveckling mot en självständig tysk hundras.
I anslutning till en utställning år 1880 i Berlin fastställdes för första gången en standard för doggarna. År l888 bildades Deutsche Doggen Club e. V (DDC). Klubben har reviderat rasstandarden ett flertal gånger. Nuvarande utformning motsvarar FCIs krav.

HELHETSINTRYCK:
Grand danois förenar genom sitt ädla helhetsintryck resning, kraft, elegans och en välbalanserad kroppsbyggnad. Genom substans tillsammans med ädelhet, harmonisk helhet, välproportionerade linjer samt ett synnerligen uttrycksfullt huvud verkar den på åskådaren som en ädel staty. Den är "Apollon" bland hundraserna.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Grand danois förefaller närmast kvadratisk till sin kroppsbyggnad.
Detta gäller särskilt hanhunden. Kroppslängden (från bröstbensspetsen till sittbensknölen) skall inte överskrida mankhöjden med mer än 5% hos hanhund och 10% hos tik.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Grand danois skall till sin karaktär vara vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare, och särskilt barn. Mot främlingar är den tillbakadragen och reserverad.
Självsäkra. oförskräckta, lättuppfostrade och läraktiga sällskaps- och familjehundar eftersträvas, vilka har hög retningströskel och inte är aggressiva.

HUVUD:
Huvudet skall harmoniera med helheten. Det skall vara långsträckt, smalt, markant, uttrycksfullt och fint utmejslat (i synnerhet partiet under ögonen). Avståndet från nosspets till stop, respektive från stop till nackknöl. skall vara så lika som möjligt. Framifrån sett måste huvudet se smalt ut och nosryggen skall vara så bred som möjligt.
Skallparti: Nospartiet och skallens överlinjer skall löpa parallella Ögonbryns bågarna skall vara väl utvecklade. dock utan att vara framträdande.
Nackknölen skall vara svagt markerad.
Stop: Stopet skall vara tydliga markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara mer bred än rund och med stora näsborrar.
Den måste vara svart med undantag för hos harlekinfärgade hundar.
Hos dessa är svart nostryffel önskvärd. dock tolereras en svartfläckig (ofullständigt pigmenterad) eller köttfärgad (opigmenterad) nostryffel.
Nosparti: Nospartiet skall var väl utvecklat. Det skall vara djupa och helst fyrkantigt.
Läppar: Läppvinklarna skall vara väl markerade. Läpparna skall vara mörkt pigmenterade, men hos harlekinfärgade hundar är ofullständigt pigmenaerade eller köttfärgada läppar tillåtna.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara väl utvecklade och breda med ett kraftigt, sunt och fullständigt saxbett med 42 tänder, motsvarande tandformeln.
Kinder: Kindmuskulaturen får bara antydas och får absolut inte vara starkt framträdande.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora, runda och så mörka som möjligt, med livligt och klokt uttryck. Hos blå hundar får ögonen vara något ljusare. Hos harlekinfärgade accepteras ljusa ögon eller olikfärgade ögon. Ögonlocksränderna skall vara strama.
Öron: Öronen skall vara naturligt hängande, högt ansatta och medelstora.
Örats främre rand skall sluta tätt intill kinden.

HALS:
Halsen skall vara lång, torr och muskulös, välutvecklad vid kroppen och lätt avsmalnande mot huvudet och med böjd nacklinje. Halshållningen skall vara upprätt och något snett framåtböjd.

KROPP:
Rygglinje: Ryggen skall vara kort och stram och skall slutta svagt bakåt i en nästan rät linje.
Manke: Manken skall utgöra den högsta punkten på den kraftiga ryggen.
Den utgörs av skulderbladskammen, som reser sig över taggutskotten.
Ländparti: Länden skall vara lätt välvd. Den skall vara bred och ha kraftig muskulatur.
Kors: Korset skall vara brett och mycket muskulöst. Det skall slutta svagt från korsbenet mot svansansättningen och omärkligt övergå i denna.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall nå ner till armbågen. Den skall vara väl välvd med revben som når långt bak. Bröstkorgen skall ha god bredd med ett markerat förbröst.
Underlinje: Buken skall vara ordentligt uppdragen bakåt och tillsammans med bröstkorgens undersida bilda en vackert svängd båge.
Svans: Svansen skall nå till hasen. Den skall vara högt ansatt, bred vid roten och jämnt avsmalnande mot spetsen. I vila skall svansen bäras hängande med naturlig böj. När hunden är uppmärksam eller i rörelse bärs svansen lätt uppböjd (sabelformad). Det är dock viktigt att den inte bärs högt över rygglinjen.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:
Skulderblad: Skuldrorna skall ha kraftiga muskler. Skulderbladet skall vara långt och snedställt. Dess vinkel till överarmen skall vara ca 100 - 110°.
Överarm: Överarmen skall vara kraftig och muskulös, ligga väl an mot bröstkorgen och vara något längre än skulderbladen
Armbåge: Armbågen skall varken vara utåt- eller inåtvriden.
Underarm: Underarmen skall vara kraftig och muskulös och fullständigt rak sedd från sidan och framifrån.
Handlov: Handloven skall vara kraftig och fast. Övergången till underarmen skall vara knappt märkbar.
Mellanhand: Benstommen skall vara kraftig. Mellanhanden skall vara rak, sedd framifrån och från sidan sedd skal den vara endast obetydligt vinklad.
Tassar: Framtassarna skall vara runda, högt välvda och väl slutna (kattfot).
Klorna skall vara korta, starka och helst mörka.

BAKSTÄLL:
Bakstället skall ha kraftig muskulatur som ger kors, höfter och lår rundning och bredd. Sedda bakifrån skall de starka, välvinklade bakbenen vara parallella med frambenen.
Lår: Låren skall vara långt brett och mycket muskulöst.
Knäled: Knäleden skall vara kraftig, bred och vara placerad nästan lodrätt under höftbenet.
Underben: Underbenet skall vara långt (av ungefär samma längd som lårbenet) med god muskulatur.
Hasleden: Hasleden skall vara kraftig och stabil. Den skal varken vara inåt- eller utåtvriden.
Has: Hasen skall vara kora och kraftig och nästan lodrät ända ner.
Tassar: Baktassarna skall vara runda, höga välvda med väl slutna tår (kattfot). Klorna skall vara korta, starka och helst mörka.

RÖRELSER:
Rörelserna skall vara harmoniska, smidiga, vägvinnande och lätt fjädrande, varvid benen skall röra sig parallellt framifrån och bakifrån sett.

HUD:
Huden skall vara stramt åtliggande. Hos enfärgade hundar är huden välpigmenterad. Hos harlekinfärgade hundar motsvarar pigmentfördelningen oftast teckningen.

PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara mycket kort och tät. tätt åtliggande och glänsande.
Färg: Färgvarianterna grupperas enligt följande i hemlandetl Gul och tigrerad: harlekin och svart; blå;
Gul:
Färg från ljust till djupt guldgul, svart mask är önskvärd.
Tigrerad:
Grundfärg från ljust till djupt guldgul med svarta, helst jämna och klara strimmor i revbenens riktning.
Svart mask är önskvärd.
Harlekin: (s.k tigerdoggar)
Grundfärgen skall vara rent vit, om möjlig utan några stickelhår, med över hela kroppen jämnt fördelade, oregelbundna "sönderslitna" lacksvarta fläckar.
Svart:
Lacksvart, vita tecken är tillåtna. Hit räknas också s.k "mantelteckning" där det svarta skall ligga som en mantel över hela kroppen. Vitt kan förekomma på nosparti, hals, bröstkorg, buk, ben eller svansspets.
Blå:
ärgen skall vara rent stålblå, vita tecken på bringa och tassar är tillåtna.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd:
Hanhund Minst 80 cm
Tik Minst 72 cm

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Detta gäller i synnerhet nedan uppräknade fel:
Helhetsintryck: Bristande könsprägel. Hundar som är oproportionerliga, för lätta eller för tunga.
Uppförande/karaktär: Bristande självförtroende, nervositet och aggressivitet
Huvud: Huvudlinjer, som inte löper parallellt. Äppelskalle, kilformat huvud.
Stop: För dåligt markerat stop.
Nosparti: Spetsigt nosparti. Nosrygg som är konkav, konvex eller framåtsluttande.
Läppar: Otillräckliga läppar eller alltför hängande läppar (s k fladderläppar).
Käkar/tänder: Alla avvikelser från fullständigt saxbett skall betraktas som fel.
Avsaknad av P1 i underkäken tolereras dock liksom enstaka oregelbundna framtänder förutsatt att bettet bibehålls någorlunda intakt.
För små tänder. Tångbett.
Kinder: För kraftigt utvecklad kindmuskulatur.
Ögon: Lösa ögonlockskanter och för starkt rodnad bindhinna.
Ljusa, stickande, bärnstensgula ögon. Vattnigt blå ögon eller olikfärgade ögon hos enfärgade hundar. Ögon som sitter för långt från varandra. För smala, sneda ögon (kines-ögon).
Öron: För högt eller för lågt ansatta öron, i sidled utstående eller platt åtliggande öron.
Kuperade öron: öron, som till formen och längd inte passar till huvudet eller där båda inte är burna lika upprätt.
Hals: Kort, tjock hals, hjorthals, löst (för mycket) halsskinn och dröglapp.

Kropp:
Rygglinje: Sänkt rygg. Karprygg. För lång rygg. Bakhög rygglinje.
Kors: För starkt slutande eller vågrätt kors.
Bröstkorg: Flat eller tunnformig bröstkorg. Smal eller grund bröstkorg. För starkt framträdande bröstben.
Underlinje: Inte tillräckliga uppdragen buklinje. Otillräckligt uppdraget juver.
Svans: Borstig svans. För kraftig, för lång eller för kort svans, för lågt ansatt svans. Svans, som är för högt buren över ryggen, krokig, ringlad eller till sidan buren. Avslagen, i spetsen förtjockad eller kuperad svans.

Extremiteter:
Framställ: Otillräcklig vinkling. Klen benstomme. Svag muskulatur. Framben som inte är lodräta.
Skulderblad: Lös skuldra. För tung skuldra. Brant skulderläge.
Armbåge: Lösa armbågar. Utåt- eller inåtvridna armbågar.
Underarm: Krokig underarm. Förtjockning ovanför handloven.
Handlov: Förtjockad handlov. Betydande eftergivenhet eller överkotning.
Mellanhand: För stel eller övervinklad mellanhand.
Tassar: Platta, spretiga, långa tassar.

Bakställ: För knappa eller överdrivna vinklar. Kohasighet eller marktrång ställning. Hjulbenthet.
Has: Förtjockad, instabil.
Tassar: Se framtassar.

Rörelser: Rörelser som ej är vägvinnande. Ofria rörelser. Ofta förekommande eller ständig passgång. Bristande överensstämmelse mellan fram- och bakbensrörelser.

Päls:
Pälsstruktur: Dubbel päls. Matt päls.
Färg:
Gul: Gulgrå, gulblå, isabellafärgad eller smutsgul färg. Inte önskvärt är små, vita tecken på bröst och tår.
Tigrerad: Silverblå eller isabellafärgad grundfärg, urtvättad tigrering. Inte önskvärt är små, vita tecken på bröst och tår.
Harlekin: Blågrå stickelhåig bottenfärg, större andel gulgrå eller blågrå fläckar. Inte önskvärt är små, grå eller bruna fläckar.
Svart: Gul, brun eller blåsvart färg
Blå: Gul- eller svartblå färg

ALLVARLIGA FEL:
Uppförande/karaktär: Skygga hundar
Nostryffel: Kluven nostryffel
Käkar/tänder: Överbett, underbett, tångbett
Ögon: Ektropion, entropion
Svans: Kroksvans

DISKVALIFICERANDE FEL:
Uppförande och karaktär: Aggresivitet, ångestbitare.
Nostryffel: Leverfärgad nostryffel. Kluven nostryffel.
Pälsfärg: Gula och brindlefärgade hundar med vit bläs. vit krage, vita tassar eller "strumpor" eller vit svansspets.
Blå hundar med vit bläs, vit krag, vita "strampor" eller vit svansspets.
Harlekin: Vita hundar utan några svarta tecken (albinos) samt döva hundar.
Så kallade "porslinstigrar', som har övervägande blå, grå, gula eller tigrerade fläckar.
Så kallade "gråtigrar l.(Dessa har grå bottenfärg och svarta fläckar).

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen


| Tillbaka till länkar |